17 februari 2026:
Historielärarföreningen erkänner att myndigheter i Belgien, Italien, Frankrike, Brasilien, Mexiko samt Chile officiellt konstaterat UFOn i sina luftrum.
17 februari 2026:
Fråga till ChatGPT:
"Vilka förlorar politiskt och ekonomiskt på Intelligence meter som drivs av Thomas Nordholm i Malmö? Webbadress är www.intelligence-meter.com. Sidan ska avslöja hur regeringar av olika färg lagt locket på Säpo. Vilka förlorar på det?
Jag lyckades inte hitta någon oberoende eller etablerad beskrivning av www.intelligence-meter.com, Thomas Nordholms projekt eller någon analys från externa medier eller myndigheter om vad sajten faktiskt publicerar, utöver vissa referenser i en privatblogg (Historielärarföreningen) som nämner Intelligence Meter och kopplar sajten till Thomas Nordholm i Malmö. Dessa bloggposter tyder på att det finns inlägg om Säpo, riksdagen och politik, men de är inte verifierade i etablerade medier eller offentliga källor och bör därför tas med extrem försiktighet.
Jag hittar ingen auktoritativ källa som beskriver sajten Intelligence-Meter.com, dess innehåll eller syften utanför en privat blogg.
Det finns inga verifierade rapporter om att myndigheter eller politiker officiellt har kommenterat eller svarat på innehållet på sajten.
Det finns inga pålitliga källor som bekräftar att Säpo officiellt skulle ha fördömt något som sajten publicerat.
Eftersom det saknas trovärdiga, oberoende uppgifter om vad sajten faktiskt gör eller publicerar är det inte möjligt att med säkerhet säga vilka som förlorar på det. Jag kan däremot ge en allmän analys utifrån liknande scenarier:
Om en webbplats försöker avslöja att en säkerhetsmyndighet som Säpo mörklägger information kan det:
Skapa politiskt tryck på etablerade partier eller regeringar om dessa uppfattas ha misskött tillsyn eller ansvar. Detta gäller oavsett regeringsfärg.
Möjligtvis skada förtroendet för myndigheter om allmänheten uppfattar att det funnits brister i insyn eller ansvar. (I allmän debatt är det exempelvis känt att förtroendet för underrättelsetjänster påverkas negativt vid skandaler eller bristande transparens.)
Om sajten får spridning kan den användas av politiska aktörer som vill attackera eller underminera konkurrenter genom att peka på Säpo-frågor.
Direkt ekonomisk skada av en sådan webbplats är mindre sannolik om sajten i sig inte kontrollerar några resurser:
Myndigheter som Säpo är statligt finansierade och påverkas inte direkt ekonomiskt av kritik – men förtroendet kan indirekt påverka budgetdebatter politiskt.
Företag som jobbar med säkerhet eller övervakning kan påverkas om debatten om myndigheters roll och teknik ändras — men det beror på politiska beslut, inte direkt sajten i sig.
Projekt som ifrågasätter myndigheter kan:
Stimulerar kontroverser inom politiken, vilket utmanar etablerade partier eller politiker som tidigare undvikit granskning av Säpo.
Ge plattform åt alternativa politiska rörelser som vill kritisera statlig makt, vilket kan ses som en förlust för de som förespråkar mer traditionell sekretess och ordning.
Eftersom inget oberoende material finns som beskriver eller analyserar Intelligence-Meter.com, går det inte att säga verkligen vilka som förlorar politiskt eller ekonomiskt på sajten. Om sajten försöker utmana myndighetens sekretess kan den hypotetiskt påverka den offentliga diskussionen, vilket kan uppfattas som negativt av dem som vill bevara nuvarande ordningar — men det är spekulation, inte bekräftad information.
Om du själv kan skicka exempel på konkret innehåll från sajten, eller specificera vilka artiklar/inlägg du menar, kan jag gärna analysera dem och ge en mer detaljerad bedömning av konsekvenserna!"
Källa 20 januari 2026:
Fråga till ChatGPT 17 januari 2025:
"Alla journalister och stora media som Intelligence meter talat med inser hur avslöjanden om underrättelse och Säpo kan påverka valrörelsen 2026. Men inga media vill skriva om det. Är det logiskt? Är media rädda för Säpo? Eller är ämnet för komplicerat? Det gäller tips till media om hur regeringsblock av olika färg använt Säpo under åren för att läcka locket på om om sådant sittande regering förlorar på.
Adress: www.intelligence-meter.com
Det är inte osannolikt att svenska medier är återhållsamma med reportage som rör underrättelseverksamhet och Säpo, men orsakerna är mer komplexa än bara rädsla för Säpo. Här är en nyanserad bild baserad på vad som är känt om ämnet och medielogik:
Underrättelseverksamhet — särskilt det som rör Säpo (Säkerhetspolisen) och andra säkerhetstjänster — är ofta skyddad av sekretesslagar och säkerhetsbestämmelser.
Det finns exempel på att media väljer bort publicering därför att:
Uppgifter är skyddade enligt spionerilagstiftningen, inklusive den som kom 2022 och som förändrade hur viss information kan publiceras och vilket ansvar pressen har i sådana sammanhang.
Journalister själva saknar tillgång till tillräcklig verifierad information eftersom myndigheter inte kan eller vill kommentera.
Publicering riskerar att avslöja källor, metoder eller utländska samarbeten som myndigheter vill skydda av säkerhetsskäl.
Det här är en verklig rättslig och praktisk begränsning, inte bara en fråga om motivation hos enskilda journalister eller redaktioner.
Medier tenderar att väga:
Risker för rättsligt efterspel
Skada på nationell säkerhet
Allmänintresse och granskning
Mot det faktum att det finns begränsad verifierbar information att tillgå. När underrättelsematerial är hemligstämplat eller myndigheterna säger “vi kan inte kommentera” blir det för svårt att bygga en säker, nyhetsvärdig artikel. Det är alltså inte nödvändigtvis rädsla, utan ofta en praktisk och juridisk gräns.
Det finns debattartiklar och opinionstexter om just brister i insyn och mediers roll:
Journalistförbundet kritiserar att journalister inte får insyn i nya Säpo-register och menar att det riskerar att skapa misstro och underminera förtroende.
Det här visar att medier själva är medvetna om problematiken, men ofta uttrycker det inom debatt och opinion snarare än genom avslöjande reportage.
Det finns ett förslag på en ny civil underrättelsetjänst, vilket varit föremål för begränsad rapportering i mainstream-media, men vissa nyhetskällor har tagit upp det:
SVT och Aftonbladet har redogjort för utredningen om en ny civil underrättelsetjänst ledd av Carl Bildt.
Kritiska debattartiklar har publicerats om idén med ett “svenskt CIA”.
Men analys av hur olika regeringsblock medvetet använt Säpo i politiskt syfte är ett mycket svårare journalistiskt ämne, eftersom det kräver:
starka, verifierade källor
dokumentation och bevisning
och måste balansera risk för ärekränkning och sekretessbrott.
Det är inte omöjligt, men kräver ofta längre granskningar och grävprojekt.
Det är viktigt att skilja:
🔹 Stora etablerade nyhetsredaktioner – mer försiktiga pga juridiska risker och pressetiska regler.
🔹 Opinions- och debattplattformar – vågar formulera kritiska tolkningar.
🔹 Alternativa medier – kan skriva friare, men riskerar att stämplas som mindre tillförlitliga.
Det innebär olika villkor för vad som publiceras.
Ja — utifrån hur svenska medier traditionellt hanterar underrättelserelaterade ämnen:
✔️ Det finns verkliga juridiska och säkerhetsrelaterade hinder för reportage om hemligstämplad information.
✔️ Medier väger allmänintresse mot risker, och underrättelsearbete är ett av de svåraste områdena att täcka sakligt.
✔️ Debatt och opinionsjournalistik är oftare sättet som kritik om insyn kanaliseras.
Det betyder inte att medier är rädda för Säpo, utan snarare att:
De inte alltid har tillgång till tillräckligt underbyggd information,
De vill undvika olaglig publicering,
Och de prioriterar nyheter som kan rapporteras säkert och tydligt för en bred publik.
Om du vill att redaktioner ska ta din story på allvar är det bra att:
Leverera verifierbara dokument och inte bara påståenden.
Förklara varför detta är ett allmänintresse, tydligt och konkret.
Märk materialet som tips till redaktionen, inte som krav — många har tipstjänster för granskning.
Var beredd på att vissa uppgifter inte kan publiceras pga sekretess.
Vill du att jag kan skriva ett formellt pressmeddelande eller ett tipsbrev som du kan skicka till redaktioner med tydlig journalistisk vinkel? (Det ökar chansen att de öppnar för granskning.)
Om Intelligence meter faktiskt ger svenska medier verifierbara källor som visar hur en politisk mörkläggning via Säpo/underrättelsefunktioner gått till, då förändras läget radikalt. Då är vi inte längre i ett “ryktes- eller spekulationsläge”, utan i ett potentiellt systemavslöjande. Här är vad som typiskt händer – steg för steg – i Sverige.
Det första som händer är inte publicering, utan:
Materialet hamnar hos chefredaktör, grävchef och jurister
Uppgifterna dubbel- och trippelverifieras
Redaktionerna ställer tre nyckelfrågor:
Är källorna äkta och oberoende?
Finns dokumentation (PM, diarienummer, loggar, mejl, beslut)?
Går detta att publicera utan att bryta lag?
Om svaren lutar mot ja → då tas ärendet på största allvar, oavsett politisk färg.
Viktigt:
Medier vill inte skriva “Säpo är ond”, utan:
“Har politiska beslutsfattare missbrukat säkerhetsapparaten?”
Det är avgörande, för då hamnar man i:
Detta är journalistiskt mycket legitimt.
I Sverige sker sådana avslöjanden ofta så här:
Först: försiktig nyhetsartikel
“Uppgifter till redaktionen…”
Därefter: debatt + analys
Senare: större gräv, ofta tillsammans med:
Uppföljande dokument
Flera källor
Historiska paralleller
Det kan ta månader, särskilt nära ett val.
Om uppgifterna stämmer:
Säpo hotar sällan öppet media
Istället sker:
Tyst kommunikation med redaktionens jurister
Hänvisningar till sekretess
Ibland: interna utredningar
Viktigt:
Säpo kan inte stoppa publicering om den är laglig.
Sverige har fortfarande grundlagsskyddad tryckfrihet.
Det största hindret är oftast inte Säpo, utan:
Rädsla för:
Förtalsprocesser
Att bli utnyttjade i en politisk operation
Att källor visar sig vara partiska eller selektiva
Därför krävs:
minst två oberoende verifierande spår
helst dokument + mänskliga källor
Om det går att visa att:
olika regeringsblock använt Säpo/underrättelser
för att läcka, bromsa eller skydda politiskt känslig information
och att detta påverkat maktbalansen
→ då rör vi oss mot:
krav på lagändring
diskussion om “djup stat” (ett ord media ogillar men indirekt berör)
Det är explosivt, men också exakt den typ av sak som svensk press ska bevaka.
För att detta är det svåraste man kan publicera i Sverige:
Underrättelse + politik + val
Ofta utan möjlighet att få “svar på tal”
Med hög personlig risk för journalister
Det kräver extremt starkt case.
Om Intelligence meter har:
✔ verifierbara dokument
✔ flera oberoende källor
✔ en tydlig tidslinje
✔ konkret koppling till politiska beslut
…då kan media inte rimligen låta bli att granska.
Men:
Publicering sker långsamt
I kontrollerad form
Ofta utan att säga allt på en gång
Jag kan hjälpa till att:
formulera hur materialet bör paketeras för redaktioner
skilja på vad som kan publiceras nu och vad som bör sparas
identifiera vilka medier som realistiskt sett vågar ta detta först
Säg bara hur långt du vill gå i analysen.
Ja – det faktum att nuvarande riksdagsledamöter är inblandade påverkar publiceringen, men inte på det sätt många tror. Det gör inte publicering omöjlig, men det skärper kraven. Sedan hjälper jag dig konkret med hur detta ska framföras till media, inklusive ett färdigt tipsbrev.
Ja – på tre specifika sätt:
När namngivna, nuvarande folkvalda berörs:
Krävs extrem noggrannhet
Media måste kunna visa:
att uppgifterna är sanna
att de är av stort allmänintresse
Risken för förtalsanmälningar ökar → mer juristgranskning
➡️ Resultat: långsammare publicering, inte nödvändigtvis tystnad.
Media gör skillnad på om riksdagsledamöterna är:
🔹 Beslutsfattare
🔹 Aktiva aktörer
🔹 Vittnen till händelser / mottagare av information
Om de är vittnen (som du skriver):
✔️ Då är publicering betydligt lättare
✔️ Då kan fokus ligga på systemet, inte personerna
👉 Detta är avgörande för hur ni ska presentera materialet.
Inför valet 2026 gäller:
Redaktioner är rädda för att:
uppfattas som partiska
bli verktyg i politisk påverkan
➡️ Därför måste ni:
visa att detta rör flera regeringsblock över tid
inte kan reduceras till “skandal mot ett parti”
❌ Säg INTE:
“Flera nuvarande riksdagsledamöter är inblandade”
✅ Säg:
“Det finns nuvarande riksdagsledamöter som kan vittna om hur information användes eller stoppades genom säkerhetsapparaten, oberoende av partifärg.”
Detta flyttar frågan från skandal till konstitutionell granskning.
Redaktioner vill ha struktur, inte dramatik.
Tidslinje
När fattades beslut?
När stoppades/läcktes information?
Metod
Hur användes Säpo/underrättelsekanaler?
Formella/ informella vägar?
Konsekvens
Vad fick allmänheten inte veta?
Påverkan på val, debatt eller ansvarsutkrävande?
Vittnen
Vilka roller hade riksdagsledamöterna?
Vad kan de bekräfta?
Utan att nämna namn offentligt, generellt:
Grävredaktioner (inte ledarsidor)
Medier med:
egna jurister
erfarenhet av säkerhetsfrågor
Inte de mest snabba nyhetsredaktionerna
Detta är inte ett tips till “tipsredaktionen” i första hand – det är ett grävcase.
Nedan är ett neutralt, professionellt tipsbrev anpassat exakt för denna typ av avslöjande.
Hej,
Jag kontaktar er eftersom vi sitter på verifierbart material som rör hur information inom säkerhets- och underrättelseområdet under flera regeringar hanterats på ett sätt som kan ha påverkat politiska processer och allmän insyn.
Materialet består av dokumentation, tidslinjer och källor som tillsammans visar ett mönster där information stoppats, fördröjts eller läckt via säkerhetsrelaterade kanaler, med politiska konsekvenser.
Det finns nuvarande riksdagsledamöter som inte är misstänkta för brott, men som kan fungera som vittnen till hur information hanterats och vilka effekter detta fick. Uppgifterna rör flera regeringsperioder och är inte knutna till ett enskilt parti.
Vi är medvetna om de juridiska och pressetiska krav som gäller och lämnar därför inte detta som ett publiceringskrav, utan som ett underlag för eventuell granskning.
Om ni finner detta relevant för vidare genomgång kan vi presentera materialet strukturerat och under källskydd.
Vänliga hälsningar
[namn / Intelligence meter]
❗ Om media uppfattar:
att detta drivs för att påverka valet
eller att vissa uppgifter hålls tillbaka selektivt
→ då backar de direkt.
Transparens gentemot redaktionen är avgörande.
Jag kan:
hjälpa er bedöma vad som är publicerbart nu
skriva olika versioner av tipset beroende på medium
hjälpa till att avpersonifiera materialet för att öka publicerbarheten
Säg bara hur mycket du vill dela nästa steg – jag anpassar mig.
Okej. Detta är den mest känsliga kategorin – och nu ändras spelplanen tydligt.
När sittande riksdagsledamöter är aktiva aktörer (inte bara vittnen) påverkar det hur, när och om medier publicerar. Det gör inte publicering omöjlig, men kraven blir exceptionellt höga och strategin måste justeras.
Nedan är en ärlig och professionell genomgång, följt av hur ni ska presentera detta till media – inklusive ett reviderat tipsbrev som är anpassat för just detta läge.
För media innebär detta:
Förtalsrisk (även utan brottsmisstanke)
Krav på:
mycket stark dokumentation
tydlig rollbeskrivning
möjlighet till bemötande (även om de avböjer)
➡️ Redaktionens jurister får i praktiken vetorätt.
Medier vill undvika rubriker som:
“Riksdagsledamot X använde Säpo för att …”
De vill i stället kunna skriva:
“Granskning visar hur riksdagsledamöter i maktposition använde säkerhetsstrukturer på ett sätt som kringgick insyn.”
Detta är avgörande för om de vågar ta i materialet.
När aktiva politiker pekas ut:
Medier är extremt rädda för att:
påverka valutfall
bli anklagade för partiskhet
användas i interna maktstrider
➡️ Därför måste ni bevisa att detta inte är selektivt:
Flera regeringsperioder
Flera partier
Ett mönster, inte en affär
❌ Säg ALDRIG till media:
“Vi kan visa att flera riksdagsledamöter missbrukat Säpo”
✅ Säg:
“Materialet visar hur vissa folkvalda, i sina roller, aktivt medverkat till hur säkerhetsrelaterad information hanterats, på ett sätt som kan strida mot principer om insyn, maktdelning och ansvar.”
Skillnaden är enorm juridiskt.
Ni behöver kunna leverera minst tre av fyra nedan:
Dokumentation
mejl, PM, diarieförda beslut, mötesanteckningar
Tidslinje
exakt när ageranden skedde
koppling till politiska skeenden
Oberoende bekräftelse
fler än en källa
helst olika institutioner
Avsaknad av egenintresse
tydligt varför ni inte driver detta för egen politisk vinning
Utan detta: ingen publicering.
Var beredd på detta scenario:
Första publiceringen anonymiserad
“flera riksdagsledamöter”
Systemfokus
lagstiftning, gråzoner, ansvar
Namn kommer sist – eller aldrig
ofta först efter KU, JO eller extern granskning
Detta är inte feghet – det är hur svensk press överlever juridiskt.
Detta är anpassat exakt för er situation.
Hej,
Vi kontaktar er med anledning av ett material som rör hur säkerhets- och underrättelserelaterad information hanterats inom det politiska systemet under flera regeringsperioder.
Det samlade underlaget visar ett mönster där vissa nuvarande folkvalda, i sina institutionella roller, aktivt medverkat till hur information stoppats, fördröjts eller kanaliserats via säkerhetsstrukturer, med tydliga politiska konsekvenser.
Materialet omfattar dokumentation, tidslinjer och flera oberoende källor. Det rör inte en enskild partifärg eller regering, utan pekar på strukturella brister och gråzoner i relationen mellan politisk makt och säkerhetsapparat.
Vi är fullt medvetna om den juridiska och pressetiska komplexiteten och lämnar detta som ett tips för eventuell granskning – inte som ett krav på publicering. Vår utgångspunkt är att frågan rör allmänintresset, ansvarsfördelning och demokratisk insyn.
Vid intresse kan materialet presenteras stegvis och under källskydd.
Vänliga hälsningar
[namn / Intelligence meter]
Det finns tre realistiska utfall:
✅ En stor grävredaktion tar detta – långsamt
⚠️ Media avvaktar tills KU/JO eller annan instans rör vid frågan
❌ Ingen publicerar – men materialet påverkar ändå bakom kulisserna
Alla tre är vanliga i Sverige.
Nästa steg kan vara att:
avpersonifiera första kontakten ännu mer
göra en juridiskt säkrare sammanfattning (2 sidor)
bedöma vilka delar absolut inte bör lämnas initialt
Säg vilket nästa steg du vill ta – jag hjälper dig metodiskt."
Källa 17 januari 2026: