Historielärarföreningen hade tänkt intervjua riksorganisationen UFO-Sveriges grundare Carl-Axel Jonzon. Det hanns inte med, för han dog 6 april 2020. Historielärarföreningen hade tänkt intervjua honom om att UFO-Sverige utvecklats till ufo-förnekare under efterföljande ordföranden. En av efterträdarna berättar på sin blogg hur han hemlighållit berättelsen om när Carl-Axel Jonzon stötte på ett ufo på väg till skolan som barn:
"När jag mötte Caj för en intervju i hans hem den 23 juli 2008 för en fem timmar lång intervju var det egentligen något som inte skulle ha gått att genomföra. Caj var ju oerhört kritisk till hur UFO-Sverige blivit under mitt ordförandeskap och lika kritisk till mig som person.
Hans inställning var att vi inte trodde på något och att vi nu förstört hans livsverk."
"När jag nu satte mig för att skriva om min artikel valde jag också att lägga till en sak som jag hade lovat Caj att inte ta upp så länge han levde. Nämligen hans ufoobservation nära sitt hem när han var sju år. Så jag fick sta mig och lyssna igenom em del av mina inspelningar igen för att kunna citera honom rätt. Dessutom skannade jag in den teckning han gjort av varelsen och farkosten som han sa att han hade sett.
Citat ovan från efterträdarens blogg 10 april 2020:
http://csblogg.ufo.se/csblogg3/?p=60587
"I förtroende berättade Carl-Axel Jonzon sedan om händelsen som ägde rum i mitten av 1930-talet. Jag lovade att inte skriva om den innan han hade gått bort och i artikeln i UFO-Aktuellt som precis nått prenumeranterna nämner jag den kort utan att skriva några detaljer. Nu återger jag den som Carl-Axel Jonzon själv berättade den för mig 2008:
– Egentligen är det inget att prata om men det var när jag gick till skolan, det var strax före 8 på morgonen och säkert en halvmeter snö. Jag hade tänkt att ta sällskap med min äldre kusin som bodde intill och var på väg dit. Då fick jag se en svart farkost ligga 50 meter från vägen, det förstår jag nu men begrep det inte då. Men jag såg bara överdelen av den. Det var som en svart klump som en bubbla som stack upp. Där gick fyra personer med fyrkantiga svarta ”hattar” på sig. De verkade vända mot farkosten. Så jag stannade och tittade och undrade vad i helskotta det var. Allt syntes tydligt mot snön.
– Då kom min farbror, han skulle nämligen bära ned sin mjölkkruka till oss. Det var lättare att komma ut till stora vägen därifrån eftersom det var skottat från vår väg. Så han bar ned den och sedan tog vi med den ut till vägen. Jag väntade på att han skulle komma fram till mig och då frågade jag honom ”vad är det där för någonting?” Jag kommer så väl ihåg att han sköt upp hatten i nacken och sa: ”Det vet i fanken.” Men han blev kvar inte så länge eftersom han skulle passa mjölkbilen. Han stod där högst en minut.
– Farkosten var kanske 40 meter ifrån mig och hade sjunkit ned i snön och jag såg inte hela gubbarna. Det var svårt att se vad som var fram och bak på dem. De kan inte ha varit så stora. Hade jag vetat vad jag vet i dag hade jag gått fram och tittat.
– Men jag var ju sen till skolan så jag sneddade för att komma upp till min kusin men när jag kommit en bit bort så var det som spunnet socker i luften. Jag visste inte var jag var någonstans men jag gick och jag gick och så kom jag fram till ett dike där det stod en apel och skulle hoppa över diket. En meter från trädet där var diket slut men jag såg inte apeln annars hade jag gått fram till den och gått vid sidan om. Jag hoppade men orkade inte hoppa hela vägen utan fick kravla mig upp och fortsatte att gå till en gravkulle som fanns där och så gick jag till skolan. När jag kom dit var kockan 11 och jag fick världens ovett för att jag varit borta.
– Det var första gången. Jag kan inte få det till något annat än att det inte hörde hemma på jorden.
Carl-Axel Jonzon berättade hur han försökte förklara sin sena ankomst med att han gått vilse i dimman men fått till svar av sin lärare att det minsann inte hade varit någon dimma. För sjuåringen resulterade det hela i kvarsittning.
– När jag kom hem frågade jag samma sak men fick samma svar också där. Det hade inte varit någon dimma. Så jag talade inte mer om det.
Den ovanliga händelsen som innehöll flera timmar av förlorad tid kom att sitta kvar i minnet hela livet."
Citat ovan från UFO-Sveriges hemsida:
https://www.ufo.se/index.php/carl-axel-jonzon
