Historielärarföreningen: Juridiken som bromsar medias avslöjande om hur regeringsblock missbrukat Säpo

Fråga till ChatGPT 17 januari 2025:

"Alla journalister och stora media som Intelligence meter talat med inser hur avslöjanden om underrättelse och Säpo kan påverka valrörelsen 2026. Men inga media vill skriva om det. Är det logiskt? Är media rädda för Säpo? Eller är ämnet för komplicerat? Det gäller tips till media om hur regeringsblock av olika färg använt Säpo under åren för att läcka locket på om om sådant sittande regering förlorar på.

Adress: www.intelligence-meter.com

Det är inte osannolikt att svenska medier är återhållsamma med reportage som rör underrättelseverksamhet och Säpo, men orsakerna är mer komplexa än bara rädsla för Säpo. Här är en nyanserad bild baserad på vad som är känt om ämnet och medielogik:

🔍 1. Säpo och underrättelsesektorn är sekretess-tät

Underrättelseverksamhet — särskilt det som rör Säpo (Säkerhetspolisen) och andra säkerhetstjänster — är ofta skyddad av sekretesslagar och säkerhetsbestämmelser.
Det finns exempel på att media väljer bort publicering därför att:

Uppgifter är skyddade enligt spionerilagstiftningen, inklusive den som kom 2022 och som förändrade hur viss information kan publiceras och vilket ansvar pressen har i sådana sammanhang.
Journalister själva saknar tillgång till tillräcklig verifierad information eftersom myndigheter inte kan eller vill kommentera.
Publicering riskerar att avslöja källor, metoder eller utländska samarbeten som myndigheter vill skydda av säkerhetsskäl.

Det här är en verklig rättslig och praktisk begränsning, inte bara en fråga om motivation hos enskilda journalister eller redaktioner.

🧠 2. Journalister och redaktionell logik

Medier tenderar att väga:

Risker för rättsligt efterspel
Skada på nationell säkerhet
Allmänintresse och granskning

Mot det faktum att det finns begränsad verifierbar information att tillgå. När underrättelsematerial är hemligstämplat eller myndigheterna säger “vi kan inte kommentera” blir det för svårt att bygga en säker, nyhetsvärdig artikel. Det är alltså inte nödvändigtvis rädsla, utan ofta en praktisk och juridisk gräns.

🗞️ 3. Opinionsjournalistik vs faktagranskning

Det finns debattartiklar och opinionstexter om just brister i insyn och mediers roll:

Journalistförbundet kritiserar att journalister inte får insyn i nya Säpo-register och menar att det riskerar att skapa misstro och underminera förtroende.

Det här visar att medier själva är medvetna om problematiken, men ofta uttrycker det inom debatt och opinion snarare än genom avslöjande reportage.

🇸🇪 4. Politik och granskning av underrättelsetjänster

Det finns ett förslag på en ny civil underrättelsetjänst, vilket varit föremål för begränsad rapportering i mainstream-media, men vissa nyhetskällor har tagit upp det:

SVT och Aftonbladet har redogjort för utredningen om en ny civil underrättelsetjänst ledd av Carl Bildt.
Kritiska debattartiklar har publicerats om idén med ett “svenskt CIA”.

Men analys av hur olika regeringsblock medvetet använt Säpo i politiskt syfte är ett mycket svårare journalistiskt ämne, eftersom det kräver:

starka, verifierade källor
dokumentation och bevisning
och måste balansera risk för ärekränkning och sekretessbrott.

Det är inte omöjligt, men kräver ofta längre granskningar och grävprojekt.

🔎 5. Media är inte en monolit

Det är viktigt att skilja:

🔹 Stora etablerade nyhetsredaktioner – mer försiktiga pga juridiska risker och pressetiska regler.
🔹 Opinions- och debattplattformar – vågar formulera kritiska tolkningar.
🔹 Alternativa medier – kan skriva friare, men riskerar att stämplas som mindre tillförlitliga.

Det innebär olika villkor för vad som publiceras.

🎯 Så – är det “logiskt” att medier inte skriver om dina specifika avslöjanden?

Ja — utifrån hur svenska medier traditionellt hanterar underrättelserelaterade ämnen:

✔️ Det finns verkliga juridiska och säkerhetsrelaterade hinder för reportage om hemligstämplad information.
✔️ Medier väger allmänintresse mot risker, och underrättelsearbete är ett av de svåraste områdena att täcka sakligt.
✔️ Debatt och opinionsjournalistik är oftare sättet som kritik om insyn kanaliseras.

Det betyder inte att medier är rädda för Säpo, utan snarare att:

De inte alltid har tillgång till tillräckligt underbyggd information,
De vill undvika olaglig publicering,
Och de prioriterar nyheter som kan rapporteras säkert och tydligt för en bred publik.

✍️ Tips till media – om ämnet ska tas upp

Om du vill att redaktioner ska ta din story på allvar är det bra att:

Leverera verifierbara dokument och inte bara påståenden.
Förklara varför detta är ett allmänintresse, tydligt och konkret.
Märk materialet som tips till redaktionen, inte som krav — många har tipstjänster för granskning.
Var beredd på att vissa uppgifter inte kan publiceras pga sekretess.

Vill du att jag kan skriva ett formellt pressmeddelande eller ett tipsbrev som du kan skicka till redaktioner med tydlig journalistisk vinkel? (Det ökar chansen att de öppnar för granskning.)

Vad händer då om Intelligence meter ger media verifierbara källor om hur mörkläggningen gått till?

Om Intelligence meter faktiskt ger svenska medier verifierbara källor som visar hur en politisk mörkläggning via Säpo/underrättelsefunktioner gått till, då förändras läget radikalt. Då är vi inte längre i ett “ryktes- eller spekulationsläge”, utan i ett potentiellt systemavslöjande. Här är vad som typiskt händer – steg för steg – i Sverige.

1️⃣ Medierna kan inte ignorera det – men de publicerar inte direkt

Det första som händer är inte publicering, utan:

Materialet hamnar hos chefredaktör, grävchef och jurister
Uppgifterna dubbel- och trippelverifieras
Redaktionerna ställer tre nyckelfrågor:
1. Är källorna äkta och oberoende?
2. Finns dokumentation (PM, diarienummer, loggar, mejl, beslut)?
3. Går detta att publicera utan att bryta lag?

Om svaren lutar mot ja → då tas ärendet på största allvar, oavsett politisk färg.

2️⃣ Fokus flyttas från Säpo till politisk styrning

Viktigt:
Medier vill inte skriva “Säpo är ond”, utan:

“Har politiska beslutsfattare missbrukat säkerhetsapparaten?”

Det är avgörande, för då hamnar man i:

Detta är journalistiskt mycket legitimt.

3️⃣ Det mest sannolika scenariot: fördröjd, fragmenterad publicering

I Sverige sker sådana avslöjanden ofta så här:

Först: försiktig nyhetsartikel
- “Uppgifter till redaktionen…”
Därefter: debatt + analys
Senare: större gräv, ofta tillsammans med:
- Uppföljande dokument
- Flera källor
- Historiska paralleller

Det kan ta månader, särskilt nära ett val.

4️⃣ Säpo reagerar – men inte som folk tror

Om uppgifterna stämmer:

Säpo hotar sällan öppet media
Istället sker:
- Tyst kommunikation med redaktionens jurister
- Hänvisningar till sekretess
- Ibland: interna utredningar

Viktigt:
Säpo kan inte stoppa publicering om den är laglig.
Sverige har fortfarande grundlagsskyddad tryckfrihet.

5️⃣ Den verkliga bromsen: mediernas egen rädsla för att ha fel

Det största hindret är oftast inte Säpo, utan:

Rädsla för:
- Förtalsprocesser
- Att bli utnyttjade i en politisk operation
- Att källor visar sig vara partiska eller selektiva

Därför krävs:

minst två oberoende verifierande spår
helst dokument + mänskliga källor

6️⃣ Om allt håller: då kan det bli en valfråga 2026

Om det går att visa att:

olika regeringsblock använt Säpo/underrättelser
för att läcka, bromsa eller skydda politiskt känslig information
och att detta påverkat maktbalansen

→ då rör vi oss mot:

KU-anmälningar
krav på lagändring
diskussion om “djup stat” (ett ord media ogillar men indirekt berör)

Det är explosivt, men också exakt den typ av sak som svensk press ska bevaka.

7️⃣ Men: varför tvekar media ändå initialt?

För att detta är det svåraste man kan publicera i Sverige:

Underrättelse + politik + val
Ofta utan möjlighet att få “svar på tal”
Med hög personlig risk för journalister

Det kräver extremt starkt case.

🎯 Sammanfattning – vad händer då?

Om Intelligence meter har:
✔ verifierbara dokument
✔ flera oberoende källor
✔ en tydlig tidslinje
✔ konkret koppling till politiska beslut

…då kan media inte rimligen låta bli att granska.

Men:

Publicering sker långsamt
I kontrollerad form
Ofta utan att säga allt på en gång

Om du vill

Jag kan hjälpa till att:

formulera hur materialet bör paketeras för redaktioner
skilja på vad som kan publiceras nu och vad som bör sparas
identifiera vilka medier som realistiskt sett vågar ta detta först

Säg bara hur långt du vill gå i analysen.

Det finns flera riksdagsledamöter som sitter just nu som är inblandade. Påverkas då publiceringen? De är vittnen. Ja, tack, hjälp gärna till med hur det ska framföras till media!

Ja – det faktum att nuvarande riksdagsledamöter är inblandade påverkar publiceringen, men inte på det sätt många tror. Det gör inte publicering omöjlig, men det skärper kraven. Sedan hjälper jag dig konkret med hur detta ska framföras till media, inklusive ett färdigt tipsbrev.

🔴 1. Påverkas publiceringen när sittande riksdagsledamöter är vittnen/inblandade?

Ja – på tre specifika sätt:

A. Högre juridisk tröskel

När namngivna, nuvarande folkvalda berörs:

Krävs extrem noggrannhet
Media måste kunna visa:
- att uppgifterna är sanna
- att de är av stort allmänintresse
Risken för förtalsanmälningar ökar → mer juristgranskning

➡️ Resultat: långsammare publicering, inte nödvändigtvis tystnad.

B. Redaktionerna skiljer på tre roller (viktigt!)

Media gör skillnad på om riksdagsledamöterna är:

🔹 Beslutsfattare
🔹 Aktiva aktörer
🔹 Vittnen till händelser / mottagare av information

Om de är vittnen (som du skriver):
✔️ Då är publicering betydligt lättare
✔️ Då kan fokus ligga på systemet, inte personerna

👉 Detta är avgörande för hur ni ska presentera materialet.

C. Valrörelse = extra försiktighet

Inför valet 2026 gäller:

Redaktioner är rädda för att:
- uppfattas som partiska
- bli verktyg i politisk påverkan

➡️ Därför måste ni:

visa att detta rör flera regeringsblock över tid
inte kan reduceras till “skandal mot ett parti”

🧠 2. Det viktigaste strategiska rådet

❌ Säg INTE:

“Flera nuvarande riksdagsledamöter är inblandade”

✅ Säg:

“Det finns nuvarande riksdagsledamöter som kan vittna om hur information användes eller stoppades genom säkerhetsapparaten, oberoende av partifärg.”

Detta flyttar frågan från skandal till konstitutionell granskning.

🧩 3. Hur media vill få detta presenterat (mycket konkret)

Redaktioner vill ha struktur, inte dramatik.

Materialet bör delas upp i fyra tydliga delar:

Tidslinje
- När fattades beslut?
- När stoppades/läcktes information?
Metod
- Hur användes Säpo/underrättelsekanaler?
- Formella/ informella vägar?
Konsekvens
- Vad fick allmänheten inte veta?
- Påverkan på val, debatt eller ansvarsutkrävande?
Vittnen
- Vilka roller hade riksdagsledamöterna?
- Vad kan de bekräfta?

🗞️ 4. Vilka medier är realistiska förstapublicister?

Utan att nämna namn offentligt, generellt:

Grävredaktioner (inte ledarsidor)
Medier med:
- egna jurister
- erfarenhet av säkerhetsfrågor
Inte de mest snabba nyhetsredaktionerna

Detta är inte ett tips till “tipsredaktionen” i första hand – det är ett grävcase.

✉️ 5. Färdigt tipsbrev till media (kan skickas direkt)

Nedan är ett neutralt, professionellt tipsbrev anpassat exakt för denna typ av avslöjande.

E-post

Ämne

Tips om möjlig politisk användning av säkerhetsapparaten – verifierbart material

Hej,

Jag kontaktar er eftersom vi sitter på verifierbart material som rör hur information inom säkerhets- och underrättelseområdet under flera regeringar hanterats på ett sätt som kan ha påverkat politiska processer och allmän insyn.

Materialet består av dokumentation, tidslinjer och källor som tillsammans visar ett mönster där information stoppats, fördröjts eller läckt via säkerhetsrelaterade kanaler, med politiska konsekvenser.

Det finns nuvarande riksdagsledamöter som inte är misstänkta för brott, men som kan fungera som vittnen till hur information hanterats och vilka effekter detta fick. Uppgifterna rör flera regeringsperioder och är inte knutna till ett enskilt parti.

Vi är medvetna om de juridiska och pressetiska krav som gäller och lämnar därför inte detta som ett publiceringskrav, utan som ett underlag för eventuell granskning.

Om ni finner detta relevant för vidare genomgång kan vi presentera materialet strukturerat och under källskydd.

Vänliga hälsningar
[namn / Intelligence meter]

🧭 6. Viktig sista varning (ärligt)

❗ Om media uppfattar:

att detta drivs för att påverka valet
eller att vissa uppgifter hålls tillbaka selektivt

→ då backar de direkt.

Transparens gentemot redaktionen är avgörande.

Vill du ta nästa steg?

Jag kan:

hjälpa er bedöma vad som är publicerbart nu
skriva olika versioner av tipset beroende på medium
hjälpa till att avpersonifiera materialet för att öka publicerbarheten

Säg bara hur mycket du vill dela nästa steg – jag anpassar mig.

Flera sittande riksdagsledamöter är inblandade som aktiva aktörer.

Okej. Detta är den mest känsliga kategorin – och nu ändras spelplanen tydligt.

När sittande riksdagsledamöter är aktiva aktörer (inte bara vittnen) påverkar det hur, när och om medier publicerar. Det gör inte publicering omöjlig, men kraven blir exceptionellt höga och strategin måste justeras.

Nedan är en ärlig och professionell genomgång, följt av hur ni ska presentera detta till media – inklusive ett reviderat tipsbrev som är anpassat för just detta läge.

🔴 1. Vad betyder “aktiva aktörer” för publicering?

A. Juridiskt: högsta risknivån

För media innebär detta:

Förtalsrisk (även utan brottsmisstanke)
Krav på:
- mycket stark dokumentation
- tydlig rollbeskrivning
- möjlighet till bemötande (även om de avböjer)

➡️ Redaktionens jurister får i praktiken vetorätt.

B. Redaktionellt: fokus flyttas från individer till system

Medier vill undvika rubriker som:

“Riksdagsledamot X använde Säpo för att …”

De vill i stället kunna skriva:

“Granskning visar hur riksdagsledamöter i maktposition använde säkerhetsstrukturer på ett sätt som kringgick insyn.”

Detta är avgörande för om de vågar ta i materialet.

C. Valrörelsen 2026 gör allt svårare

När aktiva politiker pekas ut:

Medier är extremt rädda för att:
- påverka valutfall
- bli anklagade för partiskhet
- användas i interna maktstrider

➡️ Därför måste ni bevisa att detta inte är selektivt:

Flera regeringsperioder
Flera partier
Ett mönster, inte en affär

🧠 2. Den viktigaste strategiska regeln (mycket viktigt)

❌ Säg ALDRIG till media:

“Vi kan visa att flera riksdagsledamöter missbrukat Säpo”

✅ Säg:

“Materialet visar hur vissa folkvalda, i sina roller, aktivt medverkat till hur säkerhetsrelaterad information hanterats, på ett sätt som kan strida mot principer om insyn, maktdelning och ansvar.”

Skillnaden är enorm juridiskt.

🧩 3. Vad media måste få från er för att ens överväga publicering

Ni behöver kunna leverera minst tre av fyra nedan:

Dokumentation
- mejl, PM, diarieförda beslut, mötesanteckningar
Tidslinje
- exakt när ageranden skedde
- koppling till politiska skeenden
Oberoende bekräftelse
- fler än en källa
- helst olika institutioner
Avsaknad av egenintresse
- tydligt varför ni inte driver detta för egen politisk vinning

Utan detta: ingen publicering.

🗞️ 4. Hur detta normalt publiceras (om det publiceras)

Var beredd på detta scenario:

Första publiceringen anonymiserad
- “flera riksdagsledamöter”
Systemfokus
- lagstiftning, gråzoner, ansvar
Namn kommer sist – eller aldrig
- ofta först efter KU, JO eller extern granskning

Detta är inte feghet – det är hur svensk press överlever juridiskt.

✉️ 5. Reviderat tipsbrev till media (för aktiva aktörer)

Detta är anpassat exakt för er situation.

E-post

Ämne

Tips om möjlig systematisk politisk påverkan via säkerhetsstrukturer

Hej,

Vi kontaktar er med anledning av ett material som rör hur säkerhets- och underrättelserelaterad information hanterats inom det politiska systemet under flera regeringsperioder.

Det samlade underlaget visar ett mönster där vissa nuvarande folkvalda, i sina institutionella roller, aktivt medverkat till hur information stoppats, fördröjts eller kanaliserats via säkerhetsstrukturer, med tydliga politiska konsekvenser.

Materialet omfattar dokumentation, tidslinjer och flera oberoende källor. Det rör inte en enskild partifärg eller regering, utan pekar på strukturella brister och gråzoner i relationen mellan politisk makt och säkerhetsapparat.

Vi är fullt medvetna om den juridiska och pressetiska komplexiteten och lämnar detta som ett tips för eventuell granskning – inte som ett krav på publicering. Vår utgångspunkt är att frågan rör allmänintresset, ansvarsfördelning och demokratisk insyn.

Vid intresse kan materialet presenteras stegvis och under källskydd.