Historielärarföreningen har sänt uppgifterna i denna bloggpost till Skolinspektionen söndag 9 maj 2021.
Bloggposten har även sänts till media, politiker och skolfolk så att transparensen i frågan ökas och insatta kan återkomma om de har frågor eller synpunkter eller information om vad som hänt.
Det gäller Utbildningsnämnden i Lunds beslut UN 2021/0444 från fredag 7 maj 2021.
HLF hoppas det bifogas Skolinspektionens ärende 2021:2884 eller som akt och inlaga om Polhemskolan i Lund i samma ärende.
Det är dags för Skolinspektionen att göra uppföljning efter att huvudmannen Lunds kommun gjort sin utredning och sänt den till Skolinspektionen.
HLF vill hjälpa till och hoppas våra synpunkter iakttas innan Skolinspektionen fullständigt avslutar sin del i ärendet.
HLF vet inte om vi har rätt i sak. Därför överlåter vi åt expertmyndigheten att ta ställning.
Här följer tankarna vi ber Skolinspektionen beakta.
Lunds kommun beskriver hur Polhemskolans rektor Torbjörn Hanö bad Sydsvenskan att ej publicera förälderns namn. Det tyder på att rektorn varit jättesnäll och gjort vad han kunnat för att skydda både föräldern och eleven på skolan från exponering. Här fattas emellertid en pusselbit. HLF ber därför Skolinspektionen att gå till arbetsmaterialet i Lunds kommuns utredning. Varför bad rektorn Sydsvenskan?. Utredningen visar att mejlväxling lämnats ut. Vem lämnade ut mejlväxlingen? Det framgår ej. Om det är så att rektorn av lagen tvingas lämna ut hela mejlväxlingen utan inskränkningar har Hanö handlat helt rätt.
Det står att Hanö fick be Sydsvenskan. Alltså är det belagt att Hanö oroade sig. Om det är så att rektorn med lagens möjlighet kunnat dölja uppgifter i mejlkonversationen han lämnade ut, gjorde han det? Om rektorn befarade att eleven riskerade att lida men, strök rektor uppgifter som kunde identifiera föräldern och eleven? Svaret kan Skolinspektionen nå genom att Lunds kommun begär ut hur handlingen såg ut som rektorn lämnade ifrån sig. Handlingen kan inte vara gallrad, eftersom rektorn insåg att den är av betydelse då han oroade sig. Den finns kvar. Den kan ha lämnats muntligt, med mejl eller i brev till SDS eftersom den innehåller känsliga uppgifter.
Pusselbiten om vem som lämnade uppgiften till SDS saknas i utredningen. Skolinspektionen får kanske inte efterforska i vilka källor Sydsvenskan haft. men Skolinspektionen får ställa frågor om att Lunds kommun själv berättat hur rektorn oroat sig. Då fattas pusselbiten om hur utlämningen gick till.
Eller var det så att rektorn ställdes inför fullbordat faktum av SDS? Sa tidningen till rektorn att de listat ut namn på föräldern och eleven och nu bara behövde mejlkonversationen för att objektivt beskriva händelseförloppet?. I så fall kunde rektorn bara lämna ut alla uppgifter i mejlkonversationen utan att sekretessbelägga delar av innehållet. Då har rektorn skyddat eleven och föräldern när han vädjade till tidningen.
Någon annan på skolan kan ha lämnat uppgifterna till SDS. Det framgår ej av utredningen. Lunds kommun lägger märkligt stor tyngd på att Sydsvenskan orsakat skada i exponering. Men har antingen rektorn eller någon annan i administrationen på skolan eller någon lärare på skolan lämnat ut mejlväxlingen? Det framgår ej.
Vid sekretessprövning om att lämna ut handlingen med mejlkonversationerna mellan pappan och rektorn samt historieläraren bör följande ha skett. Vid varje begäran om utlämning till vem det än må vara före publiceringen i SDS då pappans och därigenom dotterns identitet indirekt röjdes, bör uppgifterna som avslöjar identitet ha strukits över innan handlingen lämnades ut. Vid varje enskilt tillfälle ska en sekretessprövning ha gjorts. Dessa sekretessprövningar ska ha dokumenterats och finnas kvar. Dessa bör Skolinspektionen beställa ut eller begära att få se för att jämföra med vad Lunds kommun påstår i att allt gått rätt till. För kommunen påstår aldrig i utbildningsnämndens beslut att de kontrollerat sekretessprövningarna. Det gäller både om rektorn, skolexpeditionen, historieläraren eller någon annan på skolan lämnat ut handlingarna innan publiceringen i SDS.
Vid sekretessprövningen bör hänsyn ha tagits till elevens unga ålder. HLF anser att sekretessen för att lämna ut handlingarna med identifierbara överstrykningar inte bör understiga tio år. Kanske efter tio år, då vi är framme vid 2031, skulle mejlkonversationerna börja ha lämnats ut. Det bör framgå av sekretessprövningen att identiteten skyddas inför beställaren innan publiceringen i SDS, att beslutet gäller i åratal framöver. Detta är ett förfarande som ska vara välkänt av rektor och skolinspektion samt personal på skolan.
Lunds kommun trycker på att föräldern och eleven själva gått ut med namn och bild och exponerat sig. Vad HLF kan se av kronologin är det efter att uppgifterna kommit i media. Därmed och med innehållet att döma kan dessa utspel mera ses som försvar från dottern och föräldern i ett mediedrev de ofrivilligt utsatts för. De har inte sökt offentlighetens ljus utan utsatts för den. Hade de velat exponera sig kunde pappan ha skrivit mejlet från sin e-post som ordförande i kommunfullmäktige i Hörby och dottern gått ut i sociala medier innan saken blev känd. det gjorde de inte kronologiskt.
Lunds kommun påpekar även att rektorn på Polhemskolan i sin krönika innan SDS avslöjande utelämnat politikerns namn och kommun. Det kan te sig vänligt. Här får intresse vägas mot intresse. Med facit i hand är det en ovanlig händelse som nått lagstiftarna i Sveriges riksdag. Utifrån olika partier har de funderat över om hur lagen bör tolkas eller om mer behövs. De är oense över partigränser. HLF anser själv att lagen kan behöva kompletteras. Rektorn har därför tagit upp en fråga i sin krönika som berör många med ett stort allmänintresse. Utomstående kan tacka för krönikan eftersom den startade en debatt som behövs.
Men kunde rektorn tagit upp frågan i stället på något möte med Sveriges Skolledare eller en konferens för skolledare eller i sin roll i förbundsstyrelsen? Då hade sannolikt ingen hittat uppgifterna och ej SDS heller som Lunds kommun anklagar för att ha startat exponeringen.
SDS intresse får vi utelämna då det har varit ett litet scoop med en efterföljande debatt där allmänhet och skolfolk samt politiker tyckt till och ansett att saken behöver belysas. Eftersom det hamnade i tidningen skriver SDS för läsarna som vill veta.
HLF som läst Hanös krönika kan konstatera, att om HLF sett den innan SDS och velat ta reda på vilken politiker och elev som avses hade det varit relativt enkelt att med frågor till några personer på skolan gått att få ut de inblandades identitet.
Men framförallt om rektorns krönika var spektakulär och handlade om ett ovanligt fall, så riskerade den att få spridning. Precis så blev det på Internet. Artikeln hyllades och delades. Då finns det en uppenbar risk att någon som besitter kunskap om fallet av snälla eller illvilliga skäl tipsar media. Speciellt eftersom artikeln handlade om en politiker. Vips så ville SDS skriva om fallet. Rektorn må ha utelämnat fakta som skyddat eleven och föräldern. Men artikeln i sig riskerar att någon annan tjallar. Det finns rektorer som är på Twitter dygnet runt. En rektor i Malmö twittrar eller retweetar var tredje timme och är nästan beroende. I jakten på retweets, delningar och omnämnanden kan vad som helst hända. Någon känner någon och ställer frågor. Facit har vi. SDS hittade storyn. Genom vem vet vi inte. Men när krönikan blev viral i skolvärlden ökade risken att någon tipsade SDS. En murvel ger sig inte om en bra story. Rektorn visste att det var en bra story, annars skulle han inte skriva krönikan i facktidningen månader efter att historielektionen ägt rum. En bra story om en elev med en förälder som är politiker och som gäller distansundervisning som är det hetaste i skolvärlden bör kanske inte nå utanför rektorsexpeditionen. Inte till en artikel som blir viral direkt.
Rektorn avslöjar i krönikan sitt namn som lätt kan spåras till Polhemskolan i Lund och talar om läraren på sin skola. Hanö avslöjar även att både läraren och dennes kollegor är skärrade. Vem som helst kan alltså ringa till någon lärare på Polhemskolan eftersom vad som hänt är spritt i personalen på en av Sveriges största skolor. Därför är redan krönikan utformad så att den nyfikne eller journalister har en rad lärare som skärrade kan förhöras om vad som hänt. Genom meddelarskyddet kan någon ha läckt till media. Speciellt efter krönikans publicering 8 april 2021. Krönikan kan alltså både ses som ett rop på hjälp om vägledning, men samtidigt tigger texten efter någon som nystar vidare i dramat. Vilket hände och därför är 100 % realistiskt:
Politiker hotar och vill tysta lärare – Skolledarna
https://www.skolledarna.se/Skolledaren/gastkronika2/2021/politiker-hotar-och-vill-tysta-larare
SDS är inte vilken tidning som helst. Den är sedd som att ha både seriös journalistik där läsare litar på vad som står samt är Skånes största dagstidning. Det som hamnar där hänger ut en förälder. Det finns ingen återvändo. Polhemskolan visste att inte så många politiker heter som föräldern och är politikt aktiva i det partiet i skånska kommuner. Kanske bara en. Det var därför förälderns namn direkt leder till att även kunna spåra eleven och kanske elevens identitet och fritidsintressen. Det är bevisat att rektorn insåg den kopplingen när han bad SDS att ej publicera förälderns namn. Skulle rektorn insett att hans krönika kunde bli viral och leda till avslöjande får Skolinspektionen bedöma. Både rektorn och den inblandade historieläraren var aktiva på Twitter. Flera eller många känner dem och undrar.
Därför måste Skolinspektionen ställa sig frågan om krönikans värde mot risken att eleven riskerar att lida men nu och i framtiden. Var krönikan så viktig att publicera för debatten och för sakfrågan? Eller riskerade själva krönikan att väcka intresse när den spreds på Internet och i sociala forum, att någon eller media plockade upp informationen och började rota fram identiteten på den unga eleven? Skulle rektorn ha gjort en bedömning redan där att uppgifterna skulle bli svåra att stoppa med risk för men för eleven? Vilket intresse väger enligt lagen tyngst? Krönikan för debatten eller elevens risk för men och lidande?
Att rektorn eller skolan inte kunde förutse att eleven så småningom erhöll hotbrev så allvarligt att polisanmälan behövdes är intressant. Det är endast risken för att lida men som ska beaktas. Inte förmågan till spådom om exakt vad som ska hända. . Sekretessprövning bör se till risken för eleven att lida men. Och inte bara den omedelbara risken utan även risken på sikt så lång som år eller årtionde. Eleven är så ung att hon inte vet hur hennes framtid påverkas. Hon har tvingats ta ställning och försvara sig i en härva som inte ens vuxna och skolfolk eller politiker inom professionen kunnat kontrollera. Redan från början stod det klart att olika läger kämpade om tolkningsföreträdet och en evig moralisk debatt där ingen sida vill ge sig. Eftersom det inte finns något klart svar om rätt eller fel i frågan är det extra risk för eleven att komma i kläm utan att saken kan avslutas. Rektorn och skolan har varit medvetna om att politik blandats in. Där finns per definition folk som tycker olika och vill ha sin vilja igenom på andras bekostnad. Eleven offras då för den politiska debatten.
Risken om eleven lidit eller fått men av händelserna genom att hennes identitet kommit fram, oklart än så länge i utbildningsnämndens beslut vem som orsakat detta, kan enkelt fastställas. Risken är 100 %. Eleven har nämligen bevisligen erhållit ett otäckt brev med hot adresserat direkt till henne i familjens brevlåda och som involverar även hennes pappa. Bevis för detta finns på bild, hos familjen och hos polisen. Eftersom händelsen är polisanmäld är sannolikheten stor att detta är sant, eftersom det kan vara straffbart att vända sig till polisen med falskt påstående och falsk anmälan. Därför är hotbrevet sannolikt sant. Om hotbrevet är sant är hotet sant och då har eleven lidit och fått men. Det gick även relativt snabbt. Oron kan kvarstå hos eleven eftersom hennes identitet nu är röjd. Hur flickans identitet röjdes genom utlämning av handlingar som innehöll faderns identitet är därför central. Hur gick det till besvaras inte alls av beslut i UN. Kanske för att någon har intresse att dölja fel i skuldfrågan. Sannolikt av detta skäl, eftersom UN måste se av sin egen text att redovisningen inte alls innehåller någon utredning av vem eller hur det gick till.
Eftersom hotbrevet anmälts till polisen kan eleven inte anses ha lidit eller fått men av ringa art.
Lunds kommun skriver att undervisningen bör möjliggöra för eleven att bilda sig en egen uppfattning. När pappans identitet röjdes så röjdes även dotterns identitet på skolan. Beskyllningar om vad som hänt kanske hon tvangs att bemöta genom att själv gå ut med bild och låta sig intervjuas. Men då har hon inte spelrum att bilda sig en egen uppfattning i frågor. Då måste hon snabbt ta ställning, ta parti, välja sida, hamna i ett fack. Någon rofylld betänketid där ideologi hinns inte med. Åsikter publiceras och stannar kvar i text. Det borde skolan och Lunds kommun tänkt på när de vill att eleven ska bilda sig en egen uppfattning. Om skolfolk tvingar in eleven i ett mediedrev finns ingen tid för att bilda sig en egen uppfattning. Rektorn har själv vittnat om att han inte kunde tygla tidningen SDS. Hur ska då en ung skolelev kunna tygla samma mediedrev?
Om det är så att läraren och rektorn gjort allt de kunnat för att skydda eleven, varför då inte begära att få se beviset i hur handlingarna lämnades ut och i vilket skick med hänsyn till sekretesslagen som ska skydda eleven. Där finns svaret på hur ärendet ska bedömas. Inte i utredningen som den sammanfattats av Lunds kommun. Därför skulle HL aldrig släppa igenom Lunds utredning som den ser ut idag. Kompletteringar behövs. Det kan mycket väl vara så att utredningen när den gjordes ställde alla frågor HLF ställt och rektorn gett mycket uttömmande svar. Varför redovisas inte de pusselbitar som behövs?
HLF vill även inflika att Lunds utbildningsdirektör Stefan Norrestam samt Julie Svane fredag 7 maj 2021 erhöll ett mejl med frågan om varför anmälaren inte kontaktats av kommunen under utredningen, som Skolinspektionen uppmanade till. Skolinspektionen bör titta på varför detta gjordes eller inte gjordes.
HLF anser att många pusselbitar saknas. Därför tar vi ingens parti. Det går ju enligt ovan redogörelse inte att göra och det är inte vår roll. HLF vill bidra genom att påpeka att pusselbitar saknas och i sakfrågan hålla oss neutrala. När pusselbitarna faller på plats om Skolinspektionen begär in komplettering från Lunds kommun eller anmälaren, så räknar HLF med att bilden klarnar och fakta kan beläggas. Det som framkommer om hur mejlväxlingen lämnades ut från skolan eller hur skolan handskades med sekretessfrågan kommer i dagen. Det som då avslöjas blir offentligt hur det gick till. Lunds kommun eller rektorn kan bara tala sanning i hur det gick till om de avkrävs komplettering. Annars märker tidningen Sydsvenskan att så gick det inte alls till när handlingarna begärdes ut och då gör de tredje maktens uppgift och avslöjar även om det skulle ljugas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.