Fysiklektion om ufo på tekniskt universitet

"ELK27 Fysiklektion om UFO mätning

Publicerad 2014-11-27 21:24:58 i Allmänt,

Torsdag den 27 november 2014"

"Eftersom jag minns vissa studentkollegor som deltog i den minnesvärda lektionen och som inte hörde till min specialitet, samtidigt som detta skedde i en tillräckligt stor hörsal som kunde rymma många studenter, stod det klart att det gällde första årskursen. Den blev en viktig slutsats med tanke på den telluriska informationen som kommer längre ner i texten.

Läraren i fysik i denna berättelse var tysk ättling, mycket sträng, respektingivande, kanske lite skrämmande disciplinerad. Han tog sin plats framför den svarta tavlan, tittade mot oss genom sina granskande glasögon och sade ungefär:

”Som Ni alla vet genom TV, radio och tidningar, håller folk över hela provinsen på att rapportera om förekomster av flygande tefat”.

Förkortningen UFO (Unidentified Flying Objects) motsvarar OVNI på spanska (Objetos Voladores No Identificados).

I dessa dagar användes sällan ord som UFO eller OVNI, utan främst ”Discos Voladores” (Flygande Diskus). Sådana UFO föreställde man sig som skjutna av gigantiska diskuskastare. Ordet ”disco” kunde även syfta på LP-skivor eller grammofonskivor.

Vi tänkte inte på flygande tefat utan mest på flygande grammofonskivor.

Läraren fortsatte ungefär:

”Ni som blivande ingenjörer måste kunna ange korrekta uppgifter, om Ni råkar se sådana flygande föremål”. Omedelbart började vi att titta mot andra studentkollegor lite diskret, med ansiktsuttryck som undrade om vår lärare hade förlorat förståndet.

Herr F. vände sig då mot den svarta tavlan och började rita diagram som förklarade att genom trigonometri var det teoretiskt möjligt att beräkna avstånd, storlek, position och rörelseriktning. Några studenter började le, andra hade svårt att undvika skrattet.

Jag tyckte också att det verkade konstigt, men det som läraren visade hade sin logik, även om jag ansåg att det verkade ”nästan” omöjligt att nå den nödvändiga samordningen. Som exempel nämnde han att om man såg en ”flygande diskus” (av praktiska skäl kommer jag att använda ordet UFO i fortsättningen), då kunde man försöka flytta på sig, så att föremålet hamnade bakom (eller nära) någon fast referenspunkt, typ stolpe, hustak eller tjock träd som inte påverkades av vinden.

Senare kunde man markera den plats där de egna fötterna stod. Han förklarade att om två eller flera observatörer gjorde något likadant från olika ställen, då skulle man kunna mäta dessa platser och höjder, samt tillämpa några diagram och formler som han angav."

Källa:

https://utframen.blogg.se/2014/november/elk27-fysiklektion-om-ufo-matning-2.html