Känsligt fråga hur bibliotek beställer ufo-litteratur

"Jag har ju släppt min stalker sedan länge eftersom hans dystra liv rullar på i ett slags ekorrhjul som han inte tar sig ur. ”John Doe” (Thomas Nordholm) har däremot inte släppt mig har jag fått veta. Thomas skriver om mig och sådant som hör samman med det jag gör i princip varje dag har jag fått veta av kamrater som är oroliga för hur det ska sluta. Normalt? Det får mina bloggläsare själva bedöma.

Men nu har han tagit sina lögner ytterligare ett steg då han påstår att jag inte skriver mina böcker själv utan sammanställer vad andra, utländska, författare redan har skrivit. Nu har ju den gode Thomas aldrig läst något av mig (vilket självklart inte hindrar honom från att fabulera kring det) men man kunde ju tycka att karln skulle ha ett slags anständighetsgräns. Men varför kolla fakta när det är så mycket enklare att bara hitta på? Att ljuga om andra kan dock bli problematiskt för den som gör det."

Citatet ovan från UFO-Sveriges vice ordförande Clas Svahns ufo-blogg måndag 20 juli 2020:

http://csblogg.ufo.se/csblogg3/?p=61854

Svar från Historielärarföreningen angående påståendena ovan. 

Historielärarföreningens ordförande Thomas Nordholm har köpt en bok av Clas Svahn redan på 1990-talet. Det var på en bokrea i Malmö. Den står fortfarande i bokhyllan. Upplevelsen var förmodligen som de flestas. Spännande läsning om spännande ämne. Lite förbjuden känsla att ta del av innehållet. Något som stillade nyfikenheten. Ett bra köp helt enkelt.

Samtidigt var Thomas Nordholm student i Lund. Kurslitteraturen och självvalda läskurser i religionshistoria med bland annat böcker om reinkarnation godkända av kursledaren och skrivna av forskare på engelska. Redan där märktes en helt annan anspänning och kvalitet jämfört med Svahns litteratur. Studenten Nordholm såg då Svahns bok mer som underhållning, eftersom Nordholm skolats i hur fenomen ska undersökas vetenskapligt.

Dock dröjde det tills Thomas Nordholm gick med i Historielärarföreningen innan han förstod att många av Svahns böcker hade samma mönster. Att ta välkända fenomen från andra länder och skriva om dem på svenska. Svahn har väl knappast varit först med att skriva om alla dessa mysterier utomlands innan det skrevs om dessa mysterier i länderna där de ägde rum? Att det är en affärsidé att på serieförlaget Semic ge ut lättsmälta böcker på svenska om sådant andra redan skrivit om utomlands är väl inget att hymla om? Svahns har själv berättat för Nordholm i telefon att han inte ser så många TV-program om ufo utan läser böcker i ämnet i stället. Därav slutsatsen att Svahns omskrivningar kommer från böcker han läst. 

Sedan finns det ju böcker där Svahn kan kalla sig författare. Exempelvis till boken "Mötet i gläntan" om Gösta Carlsson, även kallad Pollenkungen. Här var ju det mesta redan känt och nerskrivet av andra, bland annat journalister. Svahns ingång att damma av historierna och kritiskt granska dessa var lovvärt. Om man glömmer slutsatsen. Svahn kom fram till att det inte fanns ett enda konkret bevis som höll. Inget konstigt med den slutsatsen heller. Men varför skriva bok om något där det inte finns ett enda konkret bevis? Jo, för att tjäna pengar på en mans berättelser som inte låter sig bevisas. Svahn kan inte trovärdigt både kritisera att inga konkreta bevis finns och samtidigt tjäna pengar på ytterligare en underhållningsbok om saken. Rakryggat hade varit att intervjua Gösta Carlsson, kritiskt granska bevisen, dra slutsatsen att inga konkreta bevis finns och meddela Carlsson att hans berättelse inte förtjänar någon bok eftersom det saknas konkreta bevis. Därför anas att det Svahn skriver i de flesta fall är ren underhållningslitteratur av Svahn som inte är forskare och oftast andras avdammade historier i Sverige och utomlands för att tjäna pengar. Det är inte forskning, det är lättsam underhållning och det är få unika saker utan oftast sådant andra varit före Svahn med.

Även den i media hyllade boken om Verklighetens Arkiv X i Norrköping är något Svahns kollega i AFU redan skrivit mycket om tidigare på annat vis. Men eftersom det går att tjäna pengar på ytterligare en bok, så varför inte? Själva titeln är satt för att i Sverige och utomlands tjäna pengar på anspelningen på TV-serien. även detta knep har använts av andra författare innan Svahn kom på idén.

Det är bara att gratulera att biblioteken eller Bibliotekstjänst inte sett genom att den strida strömmen av böcker om alla sorters mysterier oftast är omskrivningar av utländska publiceringar. Dokumentären i samma ämnen från originalländerna är numera enkla att se i YouTube för den som har smart-TV. Då behövs inte Svahns glättiga omskrivningar längre. Hans monopolställning i Sverige minskar. Tyvärr köper ju bibliotek in böcker och inte TV-dokumentärer. Så biblioteken fortsätter premiera Svahns böcker för att de är på svenska. Här finns hela affärsidén. Vi på Historielärarföreningen anser att det är en affärsidé och det är vår analys och åsikt. Vi har inga problem med om andra anser att Svahns böcker är folkbildande och något att mata folket med för skattepengar. Man kan inte ställa upp hypoteser och vetenskapligt undersöka vad bibliotek bör köpa in. Därför klarar sig Svahns biblioteksflora undan och utökas med e-böcker för de som inte orkar läsa själv eller mera försvarligt för de med synproblem. 

Thomas Nordholm dejtade för många år sedan en tjej som arbetade på Bibliotekstjänst i Lund. Utelämnar vem hon är, var hon bor och vad hon hade för funktion på BTJ på den tiden. Hon arbetar inte kvar där utan har gått vidare i karriären och det var längesedan. Annars hade hon tillfrågats om hur inköpen går till. Därför fick BTJ ett mejl med frågor från Historielärarföreningen. Vi i Historielärarföreningen sätter inte kritik främst mot hur inköpen av dessa ständiga böcker om olika mysterier som Svahn skriver om. Historielärarföreningen önskar förstå varför de sker och hur bristande konkurrens i ett litet land som Sverige kan påverka. Att Historielärarföreningen ser det som numera bortkastad tid att ta del av glättig sammanfattade mysterielitteratur av Svahn som hamnar som lättförtjänta pengar i hans fickor är naturligt. Vill Svahn tjäna pengar på det är det hans sak. Men vill Historielärarföreningen undersöka hur biblioteken tänker när de ger Semic ständigt ny uppmärksamhet med skattepengar för dussinlitteratur om redan kända och omskrivna mysterier, ska det inte behöva vara så känsligt. Vi kan vara överens om att Svahn är författare till skiten.

Vi finner dock Svahns publiceringar om spökraketerna som ett försök att vara unik. Mycket har dock publicerats i tidningsartiklar för så länge sedan att det mesta är bortglömt. Därför verkar Svahn mer unik i detta fallet, men är det inte. Historiedidaktiskt är det intressant. Svahn verkar ha spökraketerna på 1940-talet som sitt favoritämne. Därför blir det besvärligt. I många föreläsningar tar han upp detta för att verka unik. Det läsare och åskådare inte ser igenom är att det ligger så långt tillbaka i tiden att det knappast går att komma fram i ämnet. Därför lyfter Svahn fram spökraketerna hela tiden som bevis på att det inte finns ufo. Senare tiders fynd som är mer forskningsbara i andra länder hamnar i skymundan.

Det är bara trevligt och omtänksamt av Svahns vänner att de läser Historielärarföreningens blogg dagligen, för att bevaka om något nytt avslöjande görs om cirkusen runt sekten UFO-Sverige. Inget fel på sådana vänner. Historielärarföreningen överlåter åt sina läsare att avgöra om det är normalt att ha sektmedlemmar som bevakar att inget negativt skrivs. Om det skulle finnas en uppsjö av saker att behandla för Historielärarföreningen om UFO-Sverige tyder det i så fall bara på att en hel del är anmärkningsvärt. Sektmedlemmarna i UFO-Sverige undrar hur det ska sluta. Det är totalt harmlöst att ställa historiedidaktiska frågor runt UFO-Sverige. Ingen människa kommer bevisligen till skada. Ingen tidning väljer att skriva om saken. Var är stormen?