"2021-01-26 07:00 CET
Boliden den 7 november orsakade
meteoritfall
Boliden som sågs den 7 november 2020 över västra Uppland gav upphov till
ett meteoritfall. Det bekräftar nu forskare från Uppsala universitet och
Naturhistoriska riksmuseet efter att fragment av rymdstenen har hittats och
undersökts. Detta är det första svenska fyndet efter ett observerat
meteoritfall på över 66 år och det första observerade järnmeteoritfallet i
Sverige.
Klockan 22.27 den 7 november lystes himlen upp under cirka tre sekunder
över stora delar av östra Svealand. I västra delen av Uppland följdes skenet
av en åskliknande knall, sedan ett långvarigt buller. Bilder och filmklipp
spreds snabbt i sociala medier.
Eric Stempels, astronom och meteorforskare
vid Uppsala universitet, som också själv såg och hörde fenomenet, kunde kort
därefter med hjälp av kollegor i Norge fastställa att en stor rymdsten hade
fallit mot jorden.
Eric Stempels förklarar vad som händer:
- Rymdstenar faller mot jorden med väldigt stor hastighet, flera tiotals
kilometer per sekund. När en sten sedan möter jordens atmosfär bromsas
stenen upp och luften kring stenen börjar glöda, vilket ger upphov till
ljusfenomenet. Hettan som uppstår smälter ytan och det vanliga är att
rymdstenen smälter bort helt. Ifall stenen är tillräckligt stor kan delar
överleva den våldsamma färden genom atmosfären. Resterna kan sedan
hittas på marken i form av meteoriter. Det åskliknande ljudet och bullret
orsakas av att rymdstenen har överljudsfart.
Sedan 2013 finns det ett kameranätverk i Sverige som mäter meteorspår på
himlen. Nätverket registrerar många små meteorer, orsakade av
sandkornsstort stoft som brinner upp i atmosfären, i vissa fall flera tiotals per
natt. Men cirka tio gånger per år observeras det ljusstarka meteorer, också
kallade eldklot, som behöver mätas mer noggrant. Vid några tillfällen under
de senaste åren har det funnits misstanke om meteoritfall i Sverige, men
aldrig har det observerats något så ljusstarkt och lovande som ljusfenomenet
den 7 november. I Uppland var det dock molnigt, så ingen av de svenska
kamerorna observerade fenomenet.
Meteorobservationer och meteoritfynd är mycket intressanta.
Observationerna berättar för oss exakt från vilket håll och med vilken fart
rymdstenar träffar jorden. Genom att räkna tillbaka i tiden går det sedan att
reda ut från vilken del av solsystemet objektet härstammar. Det vanligaste är
att de kommer från krockar mellan asteroider inom ett område mellan
planeterna Mars och Jupiter. Om man hittar en meteorit efter en rymdsten
kan den berätta om hur det tidiga solsystemet såg ut. Meteoriter kan vara lika
gamla som vårt solsystem, cirka 4,6 miljarder år, det vill säga mycket äldre än
bergarterna på jorden.
Beräkningar ledde till fynd
Precis som i Sverige finns det i grannländerna kameranätverk som mäter
meteorspår på himlen. Meteorkamerastationer i Norge, Finland och Danmark
fångade händelsen den 7 november på bild. Med hjälp av kollegor i
grannländerna räknade Eric Stempels, forskare vid Uppsala universitet sedan
fram infallsbanan. Beräkningarna visade att stenen kom in i atmosfären i en
brant bana och hade en mycket stor massa, uppskattningsvis nio ton.
Kombinationen av infallshastigheten och den stora massan gjorde att den
glödande stenen kunde observeras på ovanligt låg höjd, cirka 17 km. Detta
gjorde det mycket sannolikt att fenomenet var ett genuint meteoritfall.
Kameraobservationerna gjorde det möjligt att peka ut ett högintressant
område nära byn Ådalen, norr om Fjärdhundra i Enköpings kommun. Området
består av såväl åkrar som skog och har genomsökts av en stor skara
intresserade.
Trots en i början hög aktivitet rapporterades det inga fynd. Men den 22
november, efter tips från meteoritsamlare, hittade Jörgen Langhof, mineralog
vid Naturhistoriska riksmuseet, misstänkta fragment i det utpekade området.
Fragmenten är svartmetalliska till färgen och mellan 1-6 millimeter stora.
Fragmenten har nu undersökts på Naturhistoriska riksmuseet, och forskarna
konstaterar att det var en järnmeteorit. Det är ovanligt, eftersom i 95% av
meteoritfallen rör det sig om stenmeteoriter. Det är dessutom det första
fyndet efter ett observerat meteoritfall på 66 år i Sverige.
Meteoriten slog av en rot
Några meter från platsen där fragmenten hittades finns en stor, moss- och
lavtäckt sten med tydliga tecken på att ha blivit träffad av något tungt.
- Stenen har ett stort märke, som om den blivit träffad av en slägga. Och
bredvid på marken fanns en större grop med en avslagen trädrot, berättar
Jörgen Langhof, mineralog vid Naturhistoriska riksmuseet.
Gropen orsakades troligen av en meteorit stor som en knytnäve. Med hjälp av
en magnet kunde marken ”dammsugas” på magnetiska partiklar. Det var så
fragmenten hittades, utspridda liggandes ovanpå mossan upp till tio meter
från stenen med märket. Den knytnävsstora meteoriten har, trots flera
sökinsatser under efterföljande veckor, tyvärr inte hittas.
En första kemisk analys av de hittade fragmenten kunde bekräfta att det rör
sig om en järnmeteorit. Förutom mycket järn så innehåller provet cirka tio
procent nickel, vilket är karaktäristiskt för järnmeteoriter.
- Vi behöver mer material från meteoriten för att fullständigt karaktärisera
den och ge den ett namn, säger Dan Holtstam, mineralog och
samlingsansvarig vid Naturhistoriska riksmuseet. De nu undersökta
fragmenten utgör endast delar av skorpan på järnmeteoriten, som påverkats
av smältning under den våldsamma inbromsningen i atmosfären.
Sökinsatserna fortsätter efter vinteruppehåll när marken blivit snöfri. Det är
fullt möjligt att fler meteoritdelar finns kvar i området.
Information om
intressanta fynd i området kring Ådalen efterlyses av både Naturhistoriska
riksmuseet och Uppsala universitet.
Kontakt
Eric Stempels
Astronom vid institutionen för fysik och astronomi, Uppsala universitet
eric.stempels@physics.uu.se
018-471 5994
Jörgen Langhof
Mineralog vid Naturhistoriska riksmuseet
jorgen.langhof@nrm.se
070-244 71 62
Dan Holtstam
Mineralog och samlingsansvarig vid Naturhistoriska riksmuseet
dan.holtstam@nrm.se
0768-544 707
Fakta om Naturhistoriska riksmuseet
Naturhistoriska riksmuseet är en statlig myndighet och Sveriges största
museum. Vi vill öka kunskapen om naturen och inspirera till ansvar för vår
värld. Det är därför vi forskar och sprider kunskap och upplevelser. När det
leder till fascination och livslångt engagemang har vi lyckats.
De naturhistoriska samlingarna innehåller fler än 10 miljoner växter, djur,
svampar, miljöprover, mineral och fossil.
Samlingarna är grunden för
forskning och utställningar där vår ambition är att vara av världsklass. För
besökarna finns elva permanenta utställningar och kupolbiografen
Cosmonova som visar filmer i världens största filmformat, IMAX.
Kontaktpersoner
Martin Testorf
Presskontakt
Vetenskapskommunikatör
Sprider forskningsresultat från Naturhistoriska riksmuseet
martin.testorf@nrm.se
0709-429011"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.