Nästan daglig restaurangmat för Dagens Nyheters journalist

En journalist på tidningen Dagens Nyheter har i flera år lagt ut bilder på sina middagar från olika restauranger. Kanske är det ett budskap han vill nå ut med? På sin blogg publicerar han foton på rätterna. Ofta är det närbilder. Prydligt presenterade med vad rätterna innehåller samt vilka restauranger rätterna hämtats från. Eller bilder från restaurangerna med tallriken inzoomad. Det ser onekligen gott ut. Egentligen är det enda behållningen med hans blogg. Ibland berättar han vad hans journalistkollegor beställt för rätter de med. Det blir ofta restaurang på fritiden också eller hämtmat från restaurang.

Nu till budskapet. Är budskapet att man bör gå på restaurang varje dag man är på arbetet? Eller att Dagens Nyheters läsare är så många att lönen räcker till restaurangmat varje dag på arbetet? Det är väldigt sällan journalisten tagit med sig egen hemlagad mat hemifrån. Endast undantagsvis enligt den övertydliga statistiken där varje måltid fotograferas. Inte ens Findus färdigrätter eller familjen Dafgård duger att ta med sig till arbetet för journalisten. Inte ens när arbetstiden sänkts till 80 procent för Dagens Nyheters journalister på grund av corona och tidningens sämre annonsintäkter minskar restaurangmåltiderna på arbetet för journalisten. En liten ändring dock. Tidigare var det alltid den dyrare a la carte som gällde för journalisten. Nu i coronatider har han funnit att han kan be restaurangen om han får köpa den billigare lunchrätten i fall den finns kvar på kvällen. Fortfarande väljer journalisten oftast någon dyrare och smaskigare rätt från centrala Stockholms krogars utbud av a la carte. Men nästan ändå alltid restaurangmat. Med dåliga recensioner om restaurangen lagt upp för små portioner åt honom. Då får de veta hut. Någon enstaka gång har ett gatukök fått äran att laga maten åt DN:s journalist. Men då knorras det en del. Han verkar inte tycka maten från gatukök duger lika bra. Eller att gatuköksmaten inte gör sig lika bra på det dagliga fotot för bloggen? Eller att journalisten framstår som för fattig eller lågavlönad när han tvingas visa upp undantagsmaten från något gatukök för sina beundrare på bloggen?

Till maten intas ofta en burk Fanta apelsin. Bra val. Applåder!!! Stolt över sitt val får även Fanta apelsinen vara med på fotot. Snart kan Fanta apelsin upphöra med reklam och använda journalistens bilder i stället. Man behöver inte vara 5 år längre för att törsta efter Fanta apelsin.

Historielärarföreningen tror inte att det finns något budskap alls med bilderna. Det är vardagslyx. Därmed ej ointressant att fundera kring. En journalist på DN har alltså råd att i stort sett alltid unna sig restaurangmåltid på arbetet. Så är lönen satt och det är läsarna som får betala notan i slutändan.

Varför har inte hemtjänstpersonal med livsfarligt yrke råd att gå på restaurang varje arbetskväll med a la carterätter från centrala Stockholms restauranger?

Vad är det för arbetsuppgifter som läsarna av DN väljer att avlöna så högt? Enligt journalistens egen blogg består arbetsuppgifterna mest av att sammanfatta vad utländsk media skrivit under kvällen i något ämne och skriva om artikeln till svenska. Eller att göra någon intervju i telefon och skriva ned vad personen svarar. Det låter sannerligen så utmattande och intellektuellt krävande att arbetsinsatsen kräver en burk Fanta apelsin. Kanske är det så tungt att en mikrad färdigrätt inte är spännande belöning nog att se fram emot när journalisten skrivit om någon annans artikel.

Men det räcker inte ens med restaurangmaten och en burk Fanta apelsin. Samma journalist har ett tjugotal taxiförare att välja mellan som efter varje arbetsplats kör honom hem till bostaden utanför Stockholm. Hur många självuppoffrande i hemtjänsten åker taxi från centrala Stockholm till förorten efter sina kvällspass?

Nu kanske många tror att Historielärarföreningen vill ställa journalister mot hemtjänstpersonal? Nej då! Låt oss se hur journalister i Malmö gör. Där kan man se journalister cykla hem efter kvällspasset, ta bussen eller bilen hem. Knappast taxi. När tidningen Arbetet fanns i Malmö fanns restaurang Bodoni i bottenplan. Det var den enklaste av syltor med rätter som pannbiff med lök som hämtades på brickor. Ja, restaurangen var så enkel att den under flera år höll julfirande för stadens hemlösa. Och de skulle inte ha funnit sig tillrätta i någon fin krog. Inte ens på Bodoni såg man tidningen Arbetets journalister äta varje dag. På gångavstånd fann journalisterna falafel för 15 kronor.

Varken Sydsvenskans eller Skånska Dagbladets kvällsreportrar unnar sig restaurangmat varje arbetspass. Men det har Dagens Nyheters journalist råd med. Frågan är varför? Och varför så många av hans kollegor också fotograferas ätandes restaurangmat från centrala dyra Stockholm? Beror det på någon snedfördelning i lönebildningen eller är DN:s journalisters arbeten så krävande att de inte kan laga mat själv eller köpa färdigrätter? Man kan undra om kvällsreportrar på Stockholms andra tidningar också äter på restaurang eller hämtar från restaurang varje arbetspass och sedan åker taxi hem från arbetet? Hur går det till på Svenska Dagbladet, Expressen och Aftonbladet? Är det en regional olikhet mellan Stockholms kvällsreportrar och andra orters murvlar?